[0] - KÖPTE BILJETTER TILL KONSERTEN
Min dag har sett ut så här: skola, hem och skriva, skola. Så intressant. Men! Jag har druckit vatten, fått long board - tips och köpt tre biljetter till bob hund imorgon. Awesome.
[0] - VILSE I SKOGEN
Jag är nästan klar med hemtentan. Jag ska bara ändra källhänvisningar till äkta källhänvisningar med fotnoter och grejer. Så idag, för att fira att jag nästan är klar, gick jag ut i skogen.
Jag har lagt märke till att det har poppat upp svampar utanför huset, så jag tänkte, att det kanske finns lite i skogen! Det enda jag vet om svampar är hur kantareller ser ut och att kantareller är ätbara och goda. Så de är de enda jag plockar. Dock hittade jag bara tre stycken. Jag gick runt i skogen och var lite arg och lite vilsen och väldigt envis, samtidigt som jag var rädd för att stöta på en björn eller bli skjuten av någon som tror att jag är en älg eller att helt enkelt gå vilse.
Samtidigt som det var givande att vara i skogen, så klart. Men det gick hål på mina strumpbyxor. Ogivande.
Jag har lagt märke till att det har poppat upp svampar utanför huset, så jag tänkte, att det kanske finns lite i skogen! Det enda jag vet om svampar är hur kantareller ser ut och att kantareller är ätbara och goda. Så de är de enda jag plockar. Dock hittade jag bara tre stycken. Jag gick runt i skogen och var lite arg och lite vilsen och väldigt envis, samtidigt som jag var rädd för att stöta på en björn eller bli skjuten av någon som tror att jag är en älg eller att helt enkelt gå vilse.
Samtidigt som det var givande att vara i skogen, så klart. Men det gick hål på mina strumpbyxor. Ogivande.
[1] - PLUGGANDE KVINNA FOTAR
Jag börjar med en ny grej idag! Jag ska försöka publicera (minst) en bild varje dag som representerar just den dagen. En känsla, en sysselsättning, en grej. Vad som helst som har med just den här dagen att göra.
Jag börjar med att lägga upp en tråkig bild. Dels för att dagen är ganska tråkig och dels för att jag inte vill sätta förväntningarna på min nya idé för högt. Det låter väl bra?
Bilden kallas "tenta". På bilden ser vi boken "Väljarna, partierna och medierna" och under den ligger "Comparing media systems". Vi ser en kopp som brukar vara fylld med te och vi ser en dator som jag använder för att skriva hemtentan. Japp. Det var den här dagen.
Jag börjar med att lägga upp en tråkig bild. Dels för att dagen är ganska tråkig och dels för att jag inte vill sätta förväntningarna på min nya idé för högt. Det låter väl bra?
Bilden kallas "tenta". På bilden ser vi boken "Väljarna, partierna och medierna" och under den ligger "Comparing media systems". Vi ser en kopp som brukar vara fylld med te och vi ser en dator som jag använder för att skriva hemtentan. Japp. Det var den här dagen.
[0] - MALIN OM GLÄDJEN
Alltså, jag är precis på väg att börja med hemtentan. Jag har placerat min dator på köksbordet och min rumpa på stolen, istället för datorn på soffbordet och min rumpa i den alldeles för bekväma, vinröda soffan. Och nu tänker jag följande: "Jag ska vara så glad när detta är över".
Men vänta lite! Déjà vú! Förra hösten tänkte jag så också! Förra hösten pluggade jag. Och jag pluggade, och pluggade, och pluggade tills jag gick sönder, och då pluggade jag lite till. Och hela tiden tänkte jag "jag ska vara så glad när detta är över". Och så slog det mig. Nu är faktiskt förra hösten över. Nu kan jag vara glad för att jag inte pluggar sekretesslagar, nyhetsfabriker eller gräver i Vägverket.
Tack för att förra hösten tog slut. Nästa höst ska jag vara lika glad för att den här hösten tog slut. För även om det känns som en evighet med c-uppsats så kommer hösten ta slut.
Detta påminner mig om att jag borde berätta för mina läsare att jag tänker lite snett ibland. Jag tänker inte i år, jag tänker i läsår. Och jag ser hösten som hela höstterminen. Vintern börjar den 22 november och fortsätter fram till januari. Sen blir det vår. Sommar är det bara på sommarlovet. Det kommer bli lite jobbigt när jag börjar jobba och måste tänka i år.
Men vänta lite! Déjà vú! Förra hösten tänkte jag så också! Förra hösten pluggade jag. Och jag pluggade, och pluggade, och pluggade tills jag gick sönder, och då pluggade jag lite till. Och hela tiden tänkte jag "jag ska vara så glad när detta är över". Och så slog det mig. Nu är faktiskt förra hösten över. Nu kan jag vara glad för att jag inte pluggar sekretesslagar, nyhetsfabriker eller gräver i Vägverket.
Tack för att förra hösten tog slut. Nästa höst ska jag vara lika glad för att den här hösten tog slut. För även om det känns som en evighet med c-uppsats så kommer hösten ta slut.
Detta påminner mig om att jag borde berätta för mina läsare att jag tänker lite snett ibland. Jag tänker inte i år, jag tänker i läsår. Och jag ser hösten som hela höstterminen. Vintern börjar den 22 november och fortsätter fram till januari. Sen blir det vår. Sommar är det bara på sommarlovet. Det kommer bli lite jobbigt när jag börjar jobba och måste tänka i år.
[0] - HON TRÄFFADE IDOLEN
När jag var i Stockholm för att festa hos S med N, H och J dissade vi efter ett tag S fest och drog iväg på stan istället. Vi hamnade på Debaser och J pekade på DJ-båset för att göra mig uppmärksam på vem som stod där. Och vem var det, om inte min stora kärlek på högstadiet/början av gymnasiet. Howlin' Pelle. Alltså sångaren i The Hives. Som jag var mer eller mindre besatt av. Vi dansade och dansade. Och sen tänkte jag "jag måste prata med honom". Vissa måste man prata med. Hade det varit Magnus Uggla hade jag aldrig pratat med honom. Hade det varit Ola Salo hade jag sagt några väl valda ord, men inte om det var Martin Stenmarck. Jag vill bara poängtera, att vissa kändisar måste man bara prata med. Så jag gick fram till Pelle efter att jag tänkt, och tänkt, och tänkt på hur jag skulle formulera mig. Så här sa jag:
Jag älskar musiken du har skapat.
Han tackade, jag tackade, jag gick.
Det är mannen i beiga byxor och vita skor som är Pelle. Jag tog bilden när Debaser hade stängt och alla gick ut. Inklusive Pelle. Han stod och pratade med en man i turban.
[1] - INDISK MAN SKRÄMDE KVINNA
Jag har inte haft internet, därav bloggpausen. Jag ska börja igen, att blogga dårå. Jag börjar med att berätta om den indiska mannen i Stockholm.
Jag var alltså i Stockholm i helgen. För att festa. Jag åkta åtta timmar för en fest. (Det är den konstiga versionen, den lite bättre versionen är att jag träffade mina vänner och hade sjukt kul. Det var så värt).
På tunnelbanan klockan 03.45 från Medborgarplatsen till Odenplan där jag lånade en lägenhet, klev en indisk man i 40-års åldern på. Han pratade med mannen som satt mitt emot mig om Sverige. Att det var ett vackert land. När jag klev av klev han av. Då utspelade sig följande konversation:
Han: Are you from Sweden or are you russian?
Jag: Sweden.
Tystnat.
Jag: Did you just ask me if I was russian?
Han: Yes, you look a bit polish. Like you're from Poland.
Jag: Okey.
Han: I acutally should go off at the next stop, but I have to ask you, can I take a picture of you? You are so pretty.
Jag: Ehm, no. No, I don't think so.
Han: I wanted to take a picture of you on the subway, but I couldn't. Are you sure? You have such a pretty face.
Jag: Yes, I'm sure.
Han: You are really pretty. Are you sure?
Jag: Yes.
Han: See, I am turning my camera off.
Jag: Okey.
Han: You are so pretty!
Jag: Okey.
Han: Well, bye then and thank you anyway.
Jag var delvis väldigt road för att han frågade om jag var från ryssland för att jag såg polsk ut, delvis livrädd för att jag tänkte "fan, jag kommer att bli våldtagen".
Jag var alltså i Stockholm i helgen. För att festa. Jag åkta åtta timmar för en fest. (Det är den konstiga versionen, den lite bättre versionen är att jag träffade mina vänner och hade sjukt kul. Det var så värt).
På tunnelbanan klockan 03.45 från Medborgarplatsen till Odenplan där jag lånade en lägenhet, klev en indisk man i 40-års åldern på. Han pratade med mannen som satt mitt emot mig om Sverige. Att det var ett vackert land. När jag klev av klev han av. Då utspelade sig följande konversation:
Han: Are you from Sweden or are you russian?
Jag: Sweden.
Tystnat.
Jag: Did you just ask me if I was russian?
Han: Yes, you look a bit polish. Like you're from Poland.
Jag: Okey.
Han: I acutally should go off at the next stop, but I have to ask you, can I take a picture of you? You are so pretty.
Jag: Ehm, no. No, I don't think so.
Han: I wanted to take a picture of you on the subway, but I couldn't. Are you sure? You have such a pretty face.
Jag: Yes, I'm sure.
Han: You are really pretty. Are you sure?
Jag: Yes.
Han: See, I am turning my camera off.
Jag: Okey.
Han: You are so pretty!
Jag: Okey.
Han: Well, bye then and thank you anyway.
Jag var delvis väldigt road för att han frågade om jag var från ryssland för att jag såg polsk ut, delvis livrädd för att jag tänkte "fan, jag kommer att bli våldtagen".
[0] - MALIN OM BLOGGPAUSEN
Alltså, jag lever. Jag orkar bara inte uppdatera bloggen.
För jag är så mycket mellan allting.
Mamma: Malin, har du koll på det smycket nu då? Ligger det på ett bra ställe?
Malin: Ja, mamma, det ligger på ett jättebra ställe, men jag har ingen aning om var det stället är.
På det sättet ska det bli otroligt skönt att bo i Sundsvall. Egen lägenhet. Inte bara slänga in alla mina kläder hos mamma.
På måndag sticker jag. Då kan jag börja blogga igen.
För jag är så mycket mellan allting.
Mamma: Malin, har du koll på det smycket nu då? Ligger det på ett bra ställe?
Malin: Ja, mamma, det ligger på ett jättebra ställe, men jag har ingen aning om var det stället är.
På det sättet ska det bli otroligt skönt att bo i Sundsvall. Egen lägenhet. Inte bara slänga in alla mina kläder hos mamma.
På måndag sticker jag. Då kan jag börja blogga igen.
[1] - DÄRFÖR ÄR HON LEDSEN - VI HAR LISTAN
Jag är lite ledsen nu. Sorgsen. Melankolisk. Vemodig. Vackra ord som har vaknat till liv inom mig när jag idag cyklade till jobbet med en insikt om att allt är slut.
Här är allt som är slut:
1. Tiden på Jönköpings-Posten
Jag kommer att sakna alla människor på jobbet. JP-gänget splittras. En far till Skåne, en till Norrland och en till Frankrike. Jag kommer att sakna alla människor som ringer och är arga över löjliga saker. ("Jag vill då minsann inte vara med i tidningen när jag fyller år!" Nä, men om du inte skickar tillbaka Grattis-brevet med ifyllda uppgifter tar vi inte med dig. Släng brevet bara.)
2. Allt är Upplyst
Boken av Jonathan Safran Foer som har följt mig i sommar kommer ta slut idag. Jag har definitivt inte längtat efter denna dagen. Det är den mest fantastiska bok jag läst och jag har dragit mig för att läsa ut den.
3. Sommaren
Johan klippte av mina festivalband. Jag vågade inte klippa av dem själv. Jag var tvungen att hålla hårt i Johan när han klippte av dem, för jag trodde att sommaren varit en dröm och om jag klippte av dem skulle det säga poff och så försvann Johan och sommaren. Ingen försvann. Men sommaren tog slut. Nu är det höst. Med allt vad det innebär.
Nä, om jag skulle ta och köpa choklad och klippa min lugg, kanske?
Här är allt som är slut:
1. Tiden på Jönköpings-Posten
Jag kommer att sakna alla människor på jobbet. JP-gänget splittras. En far till Skåne, en till Norrland och en till Frankrike. Jag kommer att sakna alla människor som ringer och är arga över löjliga saker. ("Jag vill då minsann inte vara med i tidningen när jag fyller år!" Nä, men om du inte skickar tillbaka Grattis-brevet med ifyllda uppgifter tar vi inte med dig. Släng brevet bara.)
2. Allt är Upplyst
Boken av Jonathan Safran Foer som har följt mig i sommar kommer ta slut idag. Jag har definitivt inte längtat efter denna dagen. Det är den mest fantastiska bok jag läst och jag har dragit mig för att läsa ut den.
3. Sommaren
Johan klippte av mina festivalband. Jag vågade inte klippa av dem själv. Jag var tvungen att hålla hårt i Johan när han klippte av dem, för jag trodde att sommaren varit en dröm och om jag klippte av dem skulle det säga poff och så försvann Johan och sommaren. Ingen försvann. Men sommaren tog slut. Nu är det höst. Med allt vad det innebär.
Nä, om jag skulle ta och köpa choklad och klippa min lugg, kanske?
[0] - HÄR FALLER HON (alternativt: MAN KNÖT LINOR)
Ibland är jag på väg att falla. Tänk dig, att du ställt en penna på sin spets och förväntar dig att den ska stå så. Klart den faller. Rätt och slätt ramlar. Så känner jag mig ibland. Som om jag faller, som ett träd.
Det är när jag försatt mig själv i trans. När jag dagdrömmer så kraftigt att jag inte vet var jag är eller vad jag gör eller någonting. Jag vaknar ur mitt dagdrömmeri när jag märker att jag börjar luta åt det ena eller andra hållet. Jag förväntar mig att snart ramla på riktigt. Att jag snart ligger där på marken. Folk ropar "vad hände?" och jag svarar "jag tänkte på Bosse" eller "jag måste börja virka tofflorna snart".
Jag sitter på jobbet när jag skriver detta. Jag lutade mig nyligen bakåt och sträckte på mig. Jag tittade ut mot höghuset. Där ser jag en man som står på balkongen. Han knyter en lina i en annan lina. Han har bar överkropp och kort ljust hår. Plötsligt blir höghuset prickigt. Det är svarta skuggor som flyger upp och ner över huset. Jag kommer på att det är fåglar som cirkulerar, och det är deras skuggor. Mannen har knutit fast linan i den andra linan. Han går in i sin lägenhet.
När jag tittar igen, tre minuter senare, är båda linorna borta.
Nä, en klunk vatten på det?
Det är när jag försatt mig själv i trans. När jag dagdrömmer så kraftigt att jag inte vet var jag är eller vad jag gör eller någonting. Jag vaknar ur mitt dagdrömmeri när jag märker att jag börjar luta åt det ena eller andra hållet. Jag förväntar mig att snart ramla på riktigt. Att jag snart ligger där på marken. Folk ropar "vad hände?" och jag svarar "jag tänkte på Bosse" eller "jag måste börja virka tofflorna snart".
Jag sitter på jobbet när jag skriver detta. Jag lutade mig nyligen bakåt och sträckte på mig. Jag tittade ut mot höghuset. Där ser jag en man som står på balkongen. Han knyter en lina i en annan lina. Han har bar överkropp och kort ljust hår. Plötsligt blir höghuset prickigt. Det är svarta skuggor som flyger upp och ner över huset. Jag kommer på att det är fåglar som cirkulerar, och det är deras skuggor. Mannen har knutit fast linan i den andra linan. Han går in i sin lägenhet.
När jag tittar igen, tre minuter senare, är båda linorna borta.
Nä, en klunk vatten på det?
[0] - HÄR GÅR HON VILSE - SE KARTA
Jag var och tränade igår. På friskis. Första gången sedan jag blev sjuk, för ungefär en månad sedan. Men det gick bra! Jag hade samma vikter som innan jag fick mini-svinis, så jag kände mig stolt. När jag tränat klart gick jag till omklädningsrum "Norr" för damer. Det södra omklädningsrummet renoverades och var avstängt. Så innan träningen gick jag med osäkra steg mot nya marker. Ett omklädningsrum jag aldrig besökt.
Efter träningen, när jag var härligt svettig och längtade efter en renande dusch, svepte jag in mig själv i en stor, blå handduk och gick mot duschen. När jag kom ut ur duschrummet stod jag stilla en sekund. Jag låtsades att jag gjorde något. Vad vet jag inte. Jag ryckte lite i handduken, öppnade och stängde duschkrämslocket ett par gånger och la nyckeln i den ena handen, och sen den andra, och sen den ena igen. Jag försökte köpa tid. Jag stod mitt i ett rum av skåp och insåg att jag var vilse. Vilket håll kom jag från, egentligen? Skulle jag gå tillbaka till duschen? Skulle jag fråga någon?
Efter ett tag av förvirrad uppsyn gick jag åt vänster. Det visade sig vara rätt och riktigt. Jag chansade och hoppades på det bästa. Det gick bra.
Och jag har inte bloggat på ett tag, men i tidigare inlägg har jag beskrivit mina morgnar. Så också denna:
Jag drömmer att jag vaknar 10.00. Jag somnar om. Jag vaknar 07.00, på riktigt, och hoppas att mobilen och väckarklockan är på snooz, somnar om. Jag vaknar 07.28. Måste duscha. Börjar jobba en timma senare. Jag frågar sömnjohan om han ska duscha. Sömnjohan är trött. Jag duschar. Jag väljer kläder. Väljer om kläder. Tar på mig kläderna. Borstar håret. Plockar fram frukost. Sömnjohan är frukostjohan. Vi äter yogurt med linfrö, solrosfrö, russin, müsli och valnötter samt knäcke med keso och kalkonskivor. Vi dricker ett glas blodapelsinjuice. Jag fönar håret. Jag cyklar till jobbet. Är fem minuter för sen. Kliver in på morgonmötet och skäms lite. Sen börjar arbetsdagen.
Efter träningen, när jag var härligt svettig och längtade efter en renande dusch, svepte jag in mig själv i en stor, blå handduk och gick mot duschen. När jag kom ut ur duschrummet stod jag stilla en sekund. Jag låtsades att jag gjorde något. Vad vet jag inte. Jag ryckte lite i handduken, öppnade och stängde duschkrämslocket ett par gånger och la nyckeln i den ena handen, och sen den andra, och sen den ena igen. Jag försökte köpa tid. Jag stod mitt i ett rum av skåp och insåg att jag var vilse. Vilket håll kom jag från, egentligen? Skulle jag gå tillbaka till duschen? Skulle jag fråga någon?
Efter ett tag av förvirrad uppsyn gick jag åt vänster. Det visade sig vara rätt och riktigt. Jag chansade och hoppades på det bästa. Det gick bra.
Och jag har inte bloggat på ett tag, men i tidigare inlägg har jag beskrivit mina morgnar. Så också denna:
Jag drömmer att jag vaknar 10.00. Jag somnar om. Jag vaknar 07.00, på riktigt, och hoppas att mobilen och väckarklockan är på snooz, somnar om. Jag vaknar 07.28. Måste duscha. Börjar jobba en timma senare. Jag frågar sömnjohan om han ska duscha. Sömnjohan är trött. Jag duschar. Jag väljer kläder. Väljer om kläder. Tar på mig kläderna. Borstar håret. Plockar fram frukost. Sömnjohan är frukostjohan. Vi äter yogurt med linfrö, solrosfrö, russin, müsli och valnötter samt knäcke med keso och kalkonskivor. Vi dricker ett glas blodapelsinjuice. Jag fönar håret. Jag cyklar till jobbet. Är fem minuter för sen. Kliver in på morgonmötet och skäms lite. Sen börjar arbetsdagen.
[1] - DE SVÅRFÅNGADE
Genom hela sommaren har ett par förekommit på suddiga bilder. Går man in på den enes Facebookprofil, ser man den andres länk under " i ett förhållande med". Men på de bilder där de förekommer gemensamt lyser de samtidigt med sin frånvaro. Bilderna föreställer cyklar, ölglas och Hello Kitty-hinkar där de är taggade tillsammans. Ikoner för deras personer. När de väl synts samtidigt har de varit drömmande suddiga, som om Internet inte kan förstå att de är ett par. Datorer kan ju inte känna kärlek. Än.
Men så kom dagen. Idag. Den ståtlige pojkvännen surfade världsvant in på Facebook för att se vilka av hans kompisar som gjort testet "Vem är du i Bollnäs F-15". Den röda flaggan i det högra hörnet flaggade för en nyhet, han och hans vackra flickvän hade blivit taggade ännu en gång på samma bild. Vår hjälte förväntade sig inga stordåd, klickade utan hopp om varken skärpa eller ljus.
Han klickade. Och han såg. Mannen i förgrunden, som sig bör, och hans kvinna bakom. De är lyckliga på kortet. De ler. Det är sol. De gamla kinesiska konstreglerna (skog, vatten och berg ska vara på samma bild) följdes. De var vid Vätterns strand, dagen efter ett bröllop. De har solglasögon på sig. Hennes vackra rostatuering syns. Det är en bild på två människor som älskar varandra, som hör ihop.
Äntligen en bild man kan vara stolt över. Det är som om vetenskapen har sammanfört två utdöda djur som bara varit suddiga etsningar och fotografier. En dront och en tasmansk varg har funnit varandra. De som trodde att de var helt döda och aldrig mer skulle höra till denna värld, har förts upp i ljuset.
/Johan.
Men så kom dagen. Idag. Den ståtlige pojkvännen surfade världsvant in på Facebook för att se vilka av hans kompisar som gjort testet "Vem är du i Bollnäs F-15". Den röda flaggan i det högra hörnet flaggade för en nyhet, han och hans vackra flickvän hade blivit taggade ännu en gång på samma bild. Vår hjälte förväntade sig inga stordåd, klickade utan hopp om varken skärpa eller ljus.
Han klickade. Och han såg. Mannen i förgrunden, som sig bör, och hans kvinna bakom. De är lyckliga på kortet. De ler. Det är sol. De gamla kinesiska konstreglerna (skog, vatten och berg ska vara på samma bild) följdes. De var vid Vätterns strand, dagen efter ett bröllop. De har solglasögon på sig. Hennes vackra rostatuering syns. Det är en bild på två människor som älskar varandra, som hör ihop.
Äntligen en bild man kan vara stolt över. Det är som om vetenskapen har sammanfört två utdöda djur som bara varit suddiga etsningar och fotografier. En dront och en tasmansk varg har funnit varandra. De som trodde att de var helt döda och aldrig mer skulle höra till denna värld, har förts upp i ljuset.
/Johan.
Foto: Daniel Johansson
Kärlek.[0] - UNG FLICKA VAR FILOSOFISK
När jag var liten var jag rätt medveten. Jag var nyfiken. Läste högt alla skyltar vi åkte förbi. "Jönköping 24". "Hemköp". "Hälsokost". "Elsies konditori". Bilfärderna var magiska. Jag satt och tittade ut genom bilfönstret hela tiden. Och såg bilar susa förbi på motorvägen i motsatt färdriktning.
Malin, typ 5 år: Pappa?
Pappa: Ja?
Malin: Är det vi som kör förbi bilarna, eller de som kör förbi oss?
Pappa: Tystnad.
Malin: Pappa?
Pappa: Det är vi som kör förbi dem.
Malin: Aha.
Sen tittade jag ut. Och var så stolt. Det var faktiskt vår Audi som körde förbi alla andra bilar.
Malin, typ 5 år: Pappa?
Pappa: Ja?
Malin: Är det vi som kör förbi bilarna, eller de som kör förbi oss?
Pappa: Tystnad.
Malin: Pappa?
Pappa: Det är vi som kör förbi dem.
Malin: Aha.
Sen tittade jag ut. Och var så stolt. Det var faktiskt vår Audi som körde förbi alla andra bilar.
[0] - SÅ BRA VAR MADONNA
Alltså, min första skiva var Ray of Light. Jag räknar inte Smurfhits-skivorna nu, för det var faktiskt min systers skivor. Så min första skiva var en Madonna-skiva. Det var hon som fick mig att tycka att musik är bra.
På senare tid har jag känt mig relativt likgiltig inför Madonna. Efter Confessions on a dancefloor kände jag att det kanske inte var min grej riktigt. För den skivan var inte min stil. Senaste skivan Hard Candy har jag inte ens brytt mig om att lyssna på.
Men nu, när hon skulle spela i Göteborg, var jag ändå intresserad av att gå. Jag mindes min desperation när jag försökte ringa till Köpenhamn och boka biljetter via internet när hon spelade i Danmark för ett par år sedan. Mina försök var förgäves. Men nu. Nu skulle jag allt gå. Jag, mamma och syster. Madonna är min och mammas gemensamma artist. Den enda, faktiskt. (Hon gillar Orup, jag gillar Belle&Sebastian).
Så där satt vi. Den åttonde augusti, på Ullevi. Solen hade värmt upp Göteborg och kvällen var ljummen. Madonna kom in på scenen. Jag blev starstruck. Jag tyckte att det var fantastiskt. Hon är en häftig kvinna.
En recensent i Expressen, tror jag det var, dissade Madonnas version av La isla bonita, som inspirerades av folkmusik från Balkan, samt Doli doli som de spelade sen. Jag förstår inte varför. Det var ett jättetrevligt inslag. Jag tyckte att La isla bonita blev vacker, och det är kul att se att hon har inspirerats av Gogol Bordello, som hon spelat just La isla bonita med tidigare.
Madonna var alltså bäst. Och jag ska erkänna att jag nästan började gråta när hon spelade Frozen.
En kul grej: jag hade bokat bussbiljetter klockan 23.25 för jag hade inte hört något om ett förband och trodde att Madonna skulle börja sjunga klockan åtta och sluta två timmar tidigare. Jag hade fel. Men biljetterna var ombokningsbara och jag och mamma rusade till Scandic för att boka om biljetterna. Klockan ett åkte vi istället. Klockan ett. Vi skulle vara framme i Jönköping 2.55 istället för ett. Det var inte okej. Men, något som var fruktansvärt okej, och helt fantastiskt, var att min übersöta pojkvän väntade på oss vid busstationen. Han stod där, väntade och hade med sig tre tröjor till tre trötta och frusna flickor. Tre tröjor! Sen vandrade vi hemåt i natten.
På senare tid har jag känt mig relativt likgiltig inför Madonna. Efter Confessions on a dancefloor kände jag att det kanske inte var min grej riktigt. För den skivan var inte min stil. Senaste skivan Hard Candy har jag inte ens brytt mig om att lyssna på.
Men nu, när hon skulle spela i Göteborg, var jag ändå intresserad av att gå. Jag mindes min desperation när jag försökte ringa till Köpenhamn och boka biljetter via internet när hon spelade i Danmark för ett par år sedan. Mina försök var förgäves. Men nu. Nu skulle jag allt gå. Jag, mamma och syster. Madonna är min och mammas gemensamma artist. Den enda, faktiskt. (Hon gillar Orup, jag gillar Belle&Sebastian).
Så där satt vi. Den åttonde augusti, på Ullevi. Solen hade värmt upp Göteborg och kvällen var ljummen. Madonna kom in på scenen. Jag blev starstruck. Jag tyckte att det var fantastiskt. Hon är en häftig kvinna.
En recensent i Expressen, tror jag det var, dissade Madonnas version av La isla bonita, som inspirerades av folkmusik från Balkan, samt Doli doli som de spelade sen. Jag förstår inte varför. Det var ett jättetrevligt inslag. Jag tyckte att La isla bonita blev vacker, och det är kul att se att hon har inspirerats av Gogol Bordello, som hon spelat just La isla bonita med tidigare.
Madonna var alltså bäst. Och jag ska erkänna att jag nästan började gråta när hon spelade Frozen.
En kul grej: jag hade bokat bussbiljetter klockan 23.25 för jag hade inte hört något om ett förband och trodde att Madonna skulle börja sjunga klockan åtta och sluta två timmar tidigare. Jag hade fel. Men biljetterna var ombokningsbara och jag och mamma rusade till Scandic för att boka om biljetterna. Klockan ett åkte vi istället. Klockan ett. Vi skulle vara framme i Jönköping 2.55 istället för ett. Det var inte okej. Men, något som var fruktansvärt okej, och helt fantastiskt, var att min übersöta pojkvän väntade på oss vid busstationen. Han stod där, väntade och hade med sig tre tröjor till tre trötta och frusna flickor. Tre tröjor! Sen vandrade vi hemåt i natten.
[2] - LÄSARE RASAR MOT JP-MALIN
En man skickade in en bild på sin son samma dag som han fyllde år. Egentligen ska vi ha bild en vecka innan. Jag hittade inte mailet och skulle se om sonen var inlagd i systemet, så jag bad att få ringa upp senare. Mailet var inkommet men låg inte inne i systemet, och då är det för sent.
Malin: Dessvärre kan vi inte ta med bilden, eftersom den kom in lite sent.
Man: Det spelar ingen roll när den kommer med, bara den kommer in.
Malin: Fast vi har inte möjlighet att ta in bilden. Den måste skickas in en vecka i förväg, vi brukar inte publicera barn som fyllt år i efterhand.
Man: Jaha. Då ringer jag och säger upp tidningen imorgon.
Mitt jobb är så festligt.
Malin: Dessvärre kan vi inte ta med bilden, eftersom den kom in lite sent.
Man: Det spelar ingen roll när den kommer med, bara den kommer in.
Malin: Fast vi har inte möjlighet att ta in bilden. Den måste skickas in en vecka i förväg, vi brukar inte publicera barn som fyllt år i efterhand.
Man: Jaha. Då ringer jag och säger upp tidningen imorgon.
Mitt jobb är så festligt.
[0] - FORSKARE: KAFFE ÄR KNARK
Kors i taket, kan man säga. Malin tar sig en kopp kaffe så här på fredagslunchen. Jag förväntar mig att bli pigg av denna äckliga sörja. Låt mig bli pigg! Låt!