Lejonel

Jag är jättetrött idag och latar mig. Jättemycket. Det är skönt.

Idag upptäckte jag att mjölken var för gammal och jag inte inte hade en apelsin hemma. Lätt åtgärdat.

Jag stod en timmepå maskinen. Sving, sving, sving. Stackars ben. Jag är trött.

På Ego, i Sundsvall. Jag har tränat fem gånger i Sundsvall och inte betalat en enda gång. Första gången tränade jag gratis för att känna på gymmet. Det kändes inte bra. Andra, tredje och fjärde gången jag tränade var det gratisvecka för människor på Ego. Idag, femte gången, har Ego gratisvecka för studenter. Det är bra. Det är jag.

En bra helg. En god helg med Johan. En fantastisk helg med mannen i mina drömmar.

Vi köpte te och lagade kalops och fikade med vänner och promenerade och pussades och lyssnade på jazz.

18.11 gick tåget som tar honom till Skurup. Jag är arg på tåget. Tåget är elakt. Men jag är glad. För det har varit en bra, god och fantastisk helg.

På tågstationen. Det här är i ögonhöjd. Min ögonhöjd. Min ögonfröjd. Mitt lilla Leijon.

Jag har varit och sett bob hund ikväll. Det var fantastiskt. Tomas Öberg är galen. Och, de spelade Hörlurar för mig. För mig!

Min dag har sett ut så här: skola, hem och skriva, skola. Så intressant. Men! Jag har druckit vatten, fått long board - tips och köpt tre biljetter till bob hund imorgon. Awesome.

Jag är nästan klar med hemtentan. Jag ska bara ändra källhänvisningar till äkta källhänvisningar med fotnoter och grejer. Så idag, för att fira att jag nästan är klar, gick jag ut i skogen.

Jag har lagt märke till att det har poppat upp svampar utanför huset, så jag tänkte, att det kanske finns lite i skogen! Det enda jag vet om svampar är hur kantareller ser ut och att kantareller är ätbara och goda. Så de är de enda jag plockar. Dock hittade jag bara tre stycken. Jag gick runt i skogen och var lite arg och lite vilsen och väldigt envis, samtidigt som jag var rädd för att stöta på en björn eller bli skjuten av någon som tror att jag är en älg eller att helt enkelt gå vilse.

Samtidigt som det var givande att vara i skogen, så klart. Men det gick hål på mina strumpbyxor. Ogivande.

Jag börjar med en ny grej idag! Jag ska försöka publicera (minst) en bild varje dag som representerar just den dagen. En känsla, en sysselsättning, en grej. Vad som helst som har med just den här dagen att göra.

Jag börjar med att lägga upp en tråkig bild. Dels för att dagen är ganska tråkig och dels för att jag inte vill sätta förväntningarna på min nya idé för högt. Det låter väl bra?

Bilden kallas "tenta". På bilden ser vi boken "Väljarna, partierna och medierna" och under den ligger "Comparing media systems". Vi ser en kopp som brukar vara fylld med te och vi ser en dator som jag använder för att skriva hemtentan. Japp. Det var den här dagen.

Alltså, jag är precis på väg att börja med hemtentan. Jag har placerat min dator på köksbordet och min rumpa på stolen, istället för datorn på soffbordet och min rumpa i den alldeles för bekväma, vinröda soffan. Och nu tänker jag följande: "Jag ska vara så glad när detta är över".

Men vänta lite! Déjà vú! Förra hösten tänkte jag så också! Förra hösten pluggade jag. Och jag pluggade, och pluggade, och pluggade tills jag gick sönder, och då pluggade jag lite till. Och hela tiden tänkte jag "jag ska vara så glad när detta är över". Och så slog det mig. Nu är faktiskt förra hösten över. Nu kan jag vara glad för att jag inte pluggar sekretesslagar, nyhetsfabriker eller gräver i Vägverket.

Tack för att förra hösten tog slut. Nästa höst ska jag vara lika glad för att den här hösten tog slut. För även om det känns som en evighet med c-uppsats så kommer hösten ta slut.

Detta påminner mig om att jag borde berätta för mina läsare att jag tänker lite snett ibland. Jag tänker inte i år, jag tänker i läsår. Och jag ser hösten som hela höstterminen. Vintern börjar den 22 november och fortsätter fram till januari. Sen blir det vår. Sommar är det bara på sommarlovet. Det kommer bli lite jobbigt när jag börjar jobba och måste tänka i år.

När jag var i Stockholm för att festa hos S med N, H och J dissade vi efter ett tag S fest och drog iväg på stan istället. Vi hamnade på Debaser och J pekade på DJ-båset för att göra mig uppmärksam på vem som stod där. Och vem var det, om inte min stora kärlek på högstadiet/början av gymnasiet. Howlin' Pelle. Alltså sångaren i The Hives. Som jag var mer eller mindre besatt av. Vi dansade och dansade. Och sen tänkte jag "jag måste prata med honom". Vissa måste man prata med. Hade det varit Magnus Uggla hade jag aldrig pratat med honom. Hade det varit Ola Salo hade jag sagt några väl valda ord, men inte om det var Martin Stenmarck. Jag vill bara poängtera, att vissa kändisar måste man bara prata med. Så jag gick fram till Pelle efter att jag tänkt, och tänkt, och tänkt på hur jag skulle formulera mig. Så här sa jag:

Jag älskar musiken du har skapat.

Han tackade, jag tackade, jag gick.

 

Det är mannen i beiga byxor och vita skor som är Pelle. Jag tog bilden när Debaser hade stängt och alla gick ut. Inklusive Pelle. Han stod och pratade med en man i turban.

Jag har inte haft internet, därav bloggpausen. Jag ska börja igen, att blogga dårå. Jag börjar med att berätta om den indiska mannen i Stockholm.

Jag var alltså i Stockholm i helgen. För att festa. Jag åkta åtta timmar för en fest. (Det är den konstiga versionen, den lite bättre versionen är att jag träffade mina vänner och hade sjukt kul. Det var så värt).

På tunnelbanan klockan 03.45 från Medborgarplatsen till Odenplan där jag lånade en lägenhet, klev en indisk man i 40-års åldern på. Han pratade med mannen som satt mitt emot mig om Sverige. Att det var ett vackert land. När jag klev av klev han av. Då utspelade sig följande konversation:

Han: Are you from Sweden or are you russian?
Jag: Sweden.
Tystnat.
Jag: Did you just ask me if I was russian?
Han: Yes, you look a bit polish. Like you're from Poland.
Jag: Okey.
Han: I acutally should go off at the next stop, but I have to ask you, can I take a picture of you? You are so pretty.
Jag: Ehm, no. No, I don't think so.
Han: I wanted to take a picture of you on the subway, but I couldn't. Are you sure? You have such a pretty face.
Jag: Yes, I'm sure.
Han: You are really pretty. Are you sure?
Jag: Yes.
Han: See, I am turning my camera off.
Jag: Okey.
Han: You are so pretty!
Jag: Okey.
Han: Well, bye then and thank you anyway.

Jag var delvis väldigt road för att han frågade om jag var från ryssland för att jag såg polsk ut, delvis livrädd för att jag tänkte "fan, jag kommer att bli våldtagen".