Lejonel

Jag byter blogg. Ja, det gör jag! Jag går från kässa blogg.se till fantastiska wordpress.com. Så jag tänkte bara säga till er 12 läsare, att om ni inte redan klickar in på min blogg via lejonel.se, gör det. Jag har länkat om till wordpress.

Så glöm lejonel.blogg.se och välkomna lejonel.wordpress.com! (Eller för all del, bara lejonel.se. Lite enklare, lite bättre).

Dagens bild uteblir på bloggen idag. Anledningen: bilderna jag tagit med min mobil idag har varit på eluttag och min spis. Varför? För att jag är smart. Eller ja, smart och smart, men jag har självinsikt.

Jag ska resa hem idag. Jag ska ta mitt pick och pack, sätta mig på buss och åka hem. Och jag vet att när jag ska lämna lägenheten kommer jag att titta en miljard gånger om alla kontakter är utdragna och om jag verkligen stängt av spisen och om plattången är av, trots att jag inte ens använt plattången eller spisen idag. Men det oroar jag mig över ändå.

Så istället för att vara hispig när jag lämnar lägenheten, hispig när jag sätter mig på bussen och hispig när jag ska sova imorgon kväll för att jag måste gå igenom "är allt verkligen av?", kan jag bara kolla på bilderna i min mobil! Orosmomentet är borta.

Dessutom ska snälla Anna skjutsa ner mig och väskorna till skolan, och hon har lovat att kontrollera att allting är avstängt och att allt är okej. Bra.

Jag lider uppenbarligen av extrem resfeber. Nu ska jag för 20:e gången kolla att bussen verkligen går 17.00 och att jag har packat ner tågbiljetterna för hemresan.

Kristina kom förbi! Hon hade varit och tecknat, jag hade varit på redigeringskurs. Så vi möttes i mitt kök över koppar te och kolakakor.

Observera att det är kolakakor och en blomma på bilden. Inte kolakakor och te.

För ungefär ett år sedan vid den här tiden skrev jag en liknande rubrik. "Bye bye blondie". För då blev jag brunett igen. Nu säger jag farväl till håret. Jag går tillbaka till tantfrillan.

När jag cyklade genom dimman på väg mot stan idag, och det tog mig två meter att få stopp på cykeln i nerförsbacke, insåg jag att det kan vara dags att lämna cykeln hemma.

Jag packar. Hurra! För på torsdag åker jag. Hurra!
Buss till stockholm 17.00, jag är framme 21.35. Buss från stockholm 22.45.
Jag är i Jönköping 03.25.

Och det intressanta är, att jag oroar mig inte alls för 10 timmars bussresa. Det är hur jag ska spendera en timma och tio minuter i Stockholm som oroar mig. Men det blir väl en bok och en kopp te. (Om inte någon vill umgås. Någon? Umgås?)

Jag förbereder mig nu. Packar lite. För jag har späckat schema de kommande dagarna.

Så nu åker klädesplagg ner i ryggsäcken. trosor, klänning, kjolar och koftor. Och ett par nya öronhängen. Och lite sånt. Jag bockar av varenda plagg jag lägger ner på min packningslista.

För övrigt, jag hade två vita tofflor men en toffla försvann. Hur en toffla kan försvinna på 23 kvadrat är fascinerande. Men jag virkade en till av lite garnrester. Därför ser den lite knepig ut. Men den är lika bra ändå!

Jag gillar frukost. Inte bara är frukost en av mina favoriträtter, det är en givande tid på dagen. Morgon. Jag hatar att stressa på morgonen. Därför går jag upp alldeles för tidigt egentligen, så jag kan sitta länge, länge med en kopp te och korsord och sleva i mig min yoghurt och njuta av min smörgås. För på morgonen heter det smörgås. Jag har även börjat äta en halv grapefrukt varje dag. Jag gillar det.

Jag tänkte bara flasha lite hur jag bor. Eftersom jag inte har så mycket möbler, har jag hyrt det mesta. Som soffan, tv-bänken, sängen jag står på när jag tar kortet och bokhyllan. Men jag har minsann köpt lampan på bordet, och bordet den står på. Faktiskt. Och jag var livrädd när jag skulle hyra möbler. Jag var livrädd för vad jag skulle få för soffa. Tänk er glädjen när jag kliver in i lägenheten och hittar en vinröd soffa med fransar. Jag älskar den vinröda soffan med fransar och vill ta med den hem. Men det får jag inte. För den är inte mins.

Det är regn i Sundsvall. Min jacka fungerar som regnjacka. Men luvan är lite jobbig. Jag får cykla och hålla i den med en hand, annars åker den ner för ansiktet och jag försvinner. Och ibland är det ganska skönt att ha den helt nerdragen. Ibland tror jag, att om jag inte kan se världen, kan världen inte se mig.

Jag är lite ledsen för att imorgon kommer jag inte kunna utföra min ritual. Äta frukost vid nio, titta de sista minuterna på Knight Rider på tv6, flippa över till Rachael Ray och bli lite amerikaniserad samtidigt som jag uppdaterar boservicesyd en gång i kvarten. När Rachael Ray är slut och jag har sett "what's for dinner tonight" stänger jag av tvn och läser ur Samhällsvetenskapernas förutsättningar. Fram till typ, 12.30. Sen duschar jag och äter lunch. Sen läser jag ännu mer ur boken och lämnar huset för att få luft, uträtta ärenden eller socialisera.

Imorgon ska jag på föreläsning på morgonen. Sen får jag läsa min dagliga dos av Samhällsvetenskapernas förutsättningar och sen måste jag tvätta. Ja, jag har tvättid på en fredag. Men om jag inte tvättar imorgon tvingas jag ha bikinitrosor på lördag. Så illa är det.

För övrigt vaknade jag med huvudvärk och täppt näsa i morse. Jag är livrädd för svininfluensan.

Det har varit en jag-dag idag. Därför är bilden en jag - bild. Jag är hår. Jag måste klippa det.

Som ni ser går jag ifrån min rubrikgrej. Jag orkar inte. Och det här är lite vackert!

Jag ska ge en julklapp till en minimänniska. En minimänniska vid namn Frank. Och han ska få en virkad kanin. Kaninen Mats. Här hittade jag mönstret.

Jag köpte kängor på Röda Korset i veckan. I storlek 37. För ett år sedan hade jag inte ens tittat på kängorna. De hade varit för små, hade jag trott. För ett år sedan hade jag storlek 39-40. Nu har jag tydligen storlek 37-38.

Och det är ju inte så att jag har gått ner i vikt. Om jag hade det hade fötterna inte blivit mindre ändå.
Jag har inte krympt heller. Jag är fortfarande 165 centimeter lång. Och även om jag hade krympt hade det förmodligen inte påverkat mina fötter. Så vad är det som har hänt?

Jag har insett att man inte ska kunna vicka på tårna så mycket som jag har kunnat. Jag har insett att för att man ska kunna gå ordentligt i sina skor, ska det inte kännas flärp-flärp-flärp när man går omkring i skorna. Fötterna ska vara stadiga i skorna. Oversize kan vara givande när det kommer till tröjor, och baggy är snyggt på vissa brallor, men varken oversize eller baggy ska ha någonting med skor att göra. Inte längre.

Och jag har även gjort en intressant upptäckt. Antingen är den högra skon lite större än den vänstra, eller så är min vänstra fot aningens längre än den högra.

Min poäng är, jag gillar mina kängor. Det känns som att jag växer ett par centimeter när jag tar på mig dem. Och de sitter som en smäck.

När jag skulle möta Johan vid stationen klockan 04.00 en fredagnatt, beslutade jag mig för att ta cykeln ner till stan, trots att vi skulle åka taxi hem. Varför? För att det skulle ta mig 45 minuter att gå till stationen, och för att jag är mörkrädd.

På dagen är det vackert att bo i Fagerdal. Sidsjön är vacker och skogen likaså. Men på natten, då kommer spöken fram. Spöken och monster. Jag var inte så rädd för eventuella förgripare eller liknande när jag cyklade ner. Jag var rädd för demoner. Att någon skulle skrämma mig. Eller något, kanske.

Men det är ganska vackert om natten, ändå. Och jag har blivit mindre rädd. Eller kanske mer luttrad. För så här kan det se ut på väg hem från Kåren en lördagskväll. Och nu är min mobil inte den bästa att visa hur fint det är, men föreställ er vacker natur och gatlyktor.

Jag har på mig pyjamas, och enda anledningen till att jag är vaken är för att jag tyckte att det var töntigt att lägga sig en fredagkväll före klockan tio. Men sanningen att säga är jag jättetrött. Jag är trött på Anna Anka, jag är trött på kvalitativa innehållsanalyser och jag är trött på att vara vaken. Jag är även trött på sötningsmedel.

Så jag tittar på ett avsnitt av Förhäxad innan jag somnar. Hur smart det är får vi väl se. Det här avsnittet handlar om en demon som ser ens värsta mardröm och gör den verklig.

Och med tanke på att jag tittar under sängen nästan varje natt för att se om det är monster där, borde jag kanske titta på en tecknad film istället. Eller Mary Poppins. Eller något annat gulligt. Inte demoner bara. Men jag kan inte hjälpa det.

Jag gillar det här med att dricka saker ur kopp. Jag dricker te ur kopp. Choklad ur kopp. Jag gillar former och färger på koppar. Jag gillar att ha många koppar. I början av september när jag var i Stockholm, drack jag körsbärsvin ur en kopp. När jag sen skulle arrangera en kräftskiva med Ricky köpte jag en kopp, så jag kunde dricka körsbärsvin ur den.

Idag när jag var på Röda Korset såg jag vita koppar med namn skrivna på dem, i blå färg. Och så tänkte jag på tanten som brukade dricka Coca-Cola ur en vit kopp som det stod "Mats" på.

Då cyklade jag till ICA och köpte en Pepsi Max. Som jag dricker ur min fina kopp. Allting blir roligare med koppar.