[0] - MALIN OM BLOGGPAUSEN
Alltså, jag lever. Jag orkar bara inte uppdatera bloggen.
För jag är så mycket mellan allting.
Mamma: Malin, har du koll på det smycket nu då? Ligger det på ett bra ställe?
Malin: Ja, mamma, det ligger på ett jättebra ställe, men jag har ingen aning om var det stället är.
På det sättet ska det bli otroligt skönt att bo i Sundsvall. Egen lägenhet. Inte bara slänga in alla mina kläder hos mamma.
På måndag sticker jag. Då kan jag börja blogga igen.
För jag är så mycket mellan allting.
Mamma: Malin, har du koll på det smycket nu då? Ligger det på ett bra ställe?
Malin: Ja, mamma, det ligger på ett jättebra ställe, men jag har ingen aning om var det stället är.
På det sättet ska det bli otroligt skönt att bo i Sundsvall. Egen lägenhet. Inte bara slänga in alla mina kläder hos mamma.
På måndag sticker jag. Då kan jag börja blogga igen.
[1] - DÄRFÖR ÄR HON LEDSEN - VI HAR LISTAN
Jag är lite ledsen nu. Sorgsen. Melankolisk. Vemodig. Vackra ord som har vaknat till liv inom mig när jag idag cyklade till jobbet med en insikt om att allt är slut.
Här är allt som är slut:
1. Tiden på Jönköpings-Posten
Jag kommer att sakna alla människor på jobbet. JP-gänget splittras. En far till Skåne, en till Norrland och en till Frankrike. Jag kommer att sakna alla människor som ringer och är arga över löjliga saker. ("Jag vill då minsann inte vara med i tidningen när jag fyller år!" Nä, men om du inte skickar tillbaka Grattis-brevet med ifyllda uppgifter tar vi inte med dig. Släng brevet bara.)
2. Allt är Upplyst
Boken av Jonathan Safran Foer som har följt mig i sommar kommer ta slut idag. Jag har definitivt inte längtat efter denna dagen. Det är den mest fantastiska bok jag läst och jag har dragit mig för att läsa ut den.
3. Sommaren
Johan klippte av mina festivalband. Jag vågade inte klippa av dem själv. Jag var tvungen att hålla hårt i Johan när han klippte av dem, för jag trodde att sommaren varit en dröm och om jag klippte av dem skulle det säga poff och så försvann Johan och sommaren. Ingen försvann. Men sommaren tog slut. Nu är det höst. Med allt vad det innebär.
Nä, om jag skulle ta och köpa choklad och klippa min lugg, kanske?
Här är allt som är slut:
1. Tiden på Jönköpings-Posten
Jag kommer att sakna alla människor på jobbet. JP-gänget splittras. En far till Skåne, en till Norrland och en till Frankrike. Jag kommer att sakna alla människor som ringer och är arga över löjliga saker. ("Jag vill då minsann inte vara med i tidningen när jag fyller år!" Nä, men om du inte skickar tillbaka Grattis-brevet med ifyllda uppgifter tar vi inte med dig. Släng brevet bara.)
2. Allt är Upplyst
Boken av Jonathan Safran Foer som har följt mig i sommar kommer ta slut idag. Jag har definitivt inte längtat efter denna dagen. Det är den mest fantastiska bok jag läst och jag har dragit mig för att läsa ut den.
3. Sommaren
Johan klippte av mina festivalband. Jag vågade inte klippa av dem själv. Jag var tvungen att hålla hårt i Johan när han klippte av dem, för jag trodde att sommaren varit en dröm och om jag klippte av dem skulle det säga poff och så försvann Johan och sommaren. Ingen försvann. Men sommaren tog slut. Nu är det höst. Med allt vad det innebär.
Nä, om jag skulle ta och köpa choklad och klippa min lugg, kanske?
[0] - HÄR FALLER HON (alternativt: MAN KNÖT LINOR)
Ibland är jag på väg att falla. Tänk dig, att du ställt en penna på sin spets och förväntar dig att den ska stå så. Klart den faller. Rätt och slätt ramlar. Så känner jag mig ibland. Som om jag faller, som ett träd.
Det är när jag försatt mig själv i trans. När jag dagdrömmer så kraftigt att jag inte vet var jag är eller vad jag gör eller någonting. Jag vaknar ur mitt dagdrömmeri när jag märker att jag börjar luta åt det ena eller andra hållet. Jag förväntar mig att snart ramla på riktigt. Att jag snart ligger där på marken. Folk ropar "vad hände?" och jag svarar "jag tänkte på Bosse" eller "jag måste börja virka tofflorna snart".
Jag sitter på jobbet när jag skriver detta. Jag lutade mig nyligen bakåt och sträckte på mig. Jag tittade ut mot höghuset. Där ser jag en man som står på balkongen. Han knyter en lina i en annan lina. Han har bar överkropp och kort ljust hår. Plötsligt blir höghuset prickigt. Det är svarta skuggor som flyger upp och ner över huset. Jag kommer på att det är fåglar som cirkulerar, och det är deras skuggor. Mannen har knutit fast linan i den andra linan. Han går in i sin lägenhet.
När jag tittar igen, tre minuter senare, är båda linorna borta.
Nä, en klunk vatten på det?
Det är när jag försatt mig själv i trans. När jag dagdrömmer så kraftigt att jag inte vet var jag är eller vad jag gör eller någonting. Jag vaknar ur mitt dagdrömmeri när jag märker att jag börjar luta åt det ena eller andra hållet. Jag förväntar mig att snart ramla på riktigt. Att jag snart ligger där på marken. Folk ropar "vad hände?" och jag svarar "jag tänkte på Bosse" eller "jag måste börja virka tofflorna snart".
Jag sitter på jobbet när jag skriver detta. Jag lutade mig nyligen bakåt och sträckte på mig. Jag tittade ut mot höghuset. Där ser jag en man som står på balkongen. Han knyter en lina i en annan lina. Han har bar överkropp och kort ljust hår. Plötsligt blir höghuset prickigt. Det är svarta skuggor som flyger upp och ner över huset. Jag kommer på att det är fåglar som cirkulerar, och det är deras skuggor. Mannen har knutit fast linan i den andra linan. Han går in i sin lägenhet.
När jag tittar igen, tre minuter senare, är båda linorna borta.
Nä, en klunk vatten på det?
[0] - HÄR GÅR HON VILSE - SE KARTA
Jag var och tränade igår. På friskis. Första gången sedan jag blev sjuk, för ungefär en månad sedan. Men det gick bra! Jag hade samma vikter som innan jag fick mini-svinis, så jag kände mig stolt. När jag tränat klart gick jag till omklädningsrum "Norr" för damer. Det södra omklädningsrummet renoverades och var avstängt. Så innan träningen gick jag med osäkra steg mot nya marker. Ett omklädningsrum jag aldrig besökt.
Efter träningen, när jag var härligt svettig och längtade efter en renande dusch, svepte jag in mig själv i en stor, blå handduk och gick mot duschen. När jag kom ut ur duschrummet stod jag stilla en sekund. Jag låtsades att jag gjorde något. Vad vet jag inte. Jag ryckte lite i handduken, öppnade och stängde duschkrämslocket ett par gånger och la nyckeln i den ena handen, och sen den andra, och sen den ena igen. Jag försökte köpa tid. Jag stod mitt i ett rum av skåp och insåg att jag var vilse. Vilket håll kom jag från, egentligen? Skulle jag gå tillbaka till duschen? Skulle jag fråga någon?
Efter ett tag av förvirrad uppsyn gick jag åt vänster. Det visade sig vara rätt och riktigt. Jag chansade och hoppades på det bästa. Det gick bra.
Och jag har inte bloggat på ett tag, men i tidigare inlägg har jag beskrivit mina morgnar. Så också denna:
Jag drömmer att jag vaknar 10.00. Jag somnar om. Jag vaknar 07.00, på riktigt, och hoppas att mobilen och väckarklockan är på snooz, somnar om. Jag vaknar 07.28. Måste duscha. Börjar jobba en timma senare. Jag frågar sömnjohan om han ska duscha. Sömnjohan är trött. Jag duschar. Jag väljer kläder. Väljer om kläder. Tar på mig kläderna. Borstar håret. Plockar fram frukost. Sömnjohan är frukostjohan. Vi äter yogurt med linfrö, solrosfrö, russin, müsli och valnötter samt knäcke med keso och kalkonskivor. Vi dricker ett glas blodapelsinjuice. Jag fönar håret. Jag cyklar till jobbet. Är fem minuter för sen. Kliver in på morgonmötet och skäms lite. Sen börjar arbetsdagen.
Efter träningen, när jag var härligt svettig och längtade efter en renande dusch, svepte jag in mig själv i en stor, blå handduk och gick mot duschen. När jag kom ut ur duschrummet stod jag stilla en sekund. Jag låtsades att jag gjorde något. Vad vet jag inte. Jag ryckte lite i handduken, öppnade och stängde duschkrämslocket ett par gånger och la nyckeln i den ena handen, och sen den andra, och sen den ena igen. Jag försökte köpa tid. Jag stod mitt i ett rum av skåp och insåg att jag var vilse. Vilket håll kom jag från, egentligen? Skulle jag gå tillbaka till duschen? Skulle jag fråga någon?
Efter ett tag av förvirrad uppsyn gick jag åt vänster. Det visade sig vara rätt och riktigt. Jag chansade och hoppades på det bästa. Det gick bra.
Och jag har inte bloggat på ett tag, men i tidigare inlägg har jag beskrivit mina morgnar. Så också denna:
Jag drömmer att jag vaknar 10.00. Jag somnar om. Jag vaknar 07.00, på riktigt, och hoppas att mobilen och väckarklockan är på snooz, somnar om. Jag vaknar 07.28. Måste duscha. Börjar jobba en timma senare. Jag frågar sömnjohan om han ska duscha. Sömnjohan är trött. Jag duschar. Jag väljer kläder. Väljer om kläder. Tar på mig kläderna. Borstar håret. Plockar fram frukost. Sömnjohan är frukostjohan. Vi äter yogurt med linfrö, solrosfrö, russin, müsli och valnötter samt knäcke med keso och kalkonskivor. Vi dricker ett glas blodapelsinjuice. Jag fönar håret. Jag cyklar till jobbet. Är fem minuter för sen. Kliver in på morgonmötet och skäms lite. Sen börjar arbetsdagen.
[1] - DE SVÅRFÅNGADE
Genom hela sommaren har ett par förekommit på suddiga bilder. Går man in på den enes Facebookprofil, ser man den andres länk under " i ett förhållande med". Men på de bilder där de förekommer gemensamt lyser de samtidigt med sin frånvaro. Bilderna föreställer cyklar, ölglas och Hello Kitty-hinkar där de är taggade tillsammans. Ikoner för deras personer. När de väl synts samtidigt har de varit drömmande suddiga, som om Internet inte kan förstå att de är ett par. Datorer kan ju inte känna kärlek. Än.
Men så kom dagen. Idag. Den ståtlige pojkvännen surfade världsvant in på Facebook för att se vilka av hans kompisar som gjort testet "Vem är du i Bollnäs F-15". Den röda flaggan i det högra hörnet flaggade för en nyhet, han och hans vackra flickvän hade blivit taggade ännu en gång på samma bild. Vår hjälte förväntade sig inga stordåd, klickade utan hopp om varken skärpa eller ljus.
Han klickade. Och han såg. Mannen i förgrunden, som sig bör, och hans kvinna bakom. De är lyckliga på kortet. De ler. Det är sol. De gamla kinesiska konstreglerna (skog, vatten och berg ska vara på samma bild) följdes. De var vid Vätterns strand, dagen efter ett bröllop. De har solglasögon på sig. Hennes vackra rostatuering syns. Det är en bild på två människor som älskar varandra, som hör ihop.
Äntligen en bild man kan vara stolt över. Det är som om vetenskapen har sammanfört två utdöda djur som bara varit suddiga etsningar och fotografier. En dront och en tasmansk varg har funnit varandra. De som trodde att de var helt döda och aldrig mer skulle höra till denna värld, har förts upp i ljuset.
/Johan.
Men så kom dagen. Idag. Den ståtlige pojkvännen surfade världsvant in på Facebook för att se vilka av hans kompisar som gjort testet "Vem är du i Bollnäs F-15". Den röda flaggan i det högra hörnet flaggade för en nyhet, han och hans vackra flickvän hade blivit taggade ännu en gång på samma bild. Vår hjälte förväntade sig inga stordåd, klickade utan hopp om varken skärpa eller ljus.
Han klickade. Och han såg. Mannen i förgrunden, som sig bör, och hans kvinna bakom. De är lyckliga på kortet. De ler. Det är sol. De gamla kinesiska konstreglerna (skog, vatten och berg ska vara på samma bild) följdes. De var vid Vätterns strand, dagen efter ett bröllop. De har solglasögon på sig. Hennes vackra rostatuering syns. Det är en bild på två människor som älskar varandra, som hör ihop.
Äntligen en bild man kan vara stolt över. Det är som om vetenskapen har sammanfört två utdöda djur som bara varit suddiga etsningar och fotografier. En dront och en tasmansk varg har funnit varandra. De som trodde att de var helt döda och aldrig mer skulle höra till denna värld, har förts upp i ljuset.
/Johan.
Foto: Daniel Johansson
Kärlek.[0] - UNG FLICKA VAR FILOSOFISK
När jag var liten var jag rätt medveten. Jag var nyfiken. Läste högt alla skyltar vi åkte förbi. "Jönköping 24". "Hemköp". "Hälsokost". "Elsies konditori". Bilfärderna var magiska. Jag satt och tittade ut genom bilfönstret hela tiden. Och såg bilar susa förbi på motorvägen i motsatt färdriktning.
Malin, typ 5 år: Pappa?
Pappa: Ja?
Malin: Är det vi som kör förbi bilarna, eller de som kör förbi oss?
Pappa: Tystnad.
Malin: Pappa?
Pappa: Det är vi som kör förbi dem.
Malin: Aha.
Sen tittade jag ut. Och var så stolt. Det var faktiskt vår Audi som körde förbi alla andra bilar.
Malin, typ 5 år: Pappa?
Pappa: Ja?
Malin: Är det vi som kör förbi bilarna, eller de som kör förbi oss?
Pappa: Tystnad.
Malin: Pappa?
Pappa: Det är vi som kör förbi dem.
Malin: Aha.
Sen tittade jag ut. Och var så stolt. Det var faktiskt vår Audi som körde förbi alla andra bilar.
[0] - SÅ BRA VAR MADONNA
Alltså, min första skiva var Ray of Light. Jag räknar inte Smurfhits-skivorna nu, för det var faktiskt min systers skivor. Så min första skiva var en Madonna-skiva. Det var hon som fick mig att tycka att musik är bra.
På senare tid har jag känt mig relativt likgiltig inför Madonna. Efter Confessions on a dancefloor kände jag att det kanske inte var min grej riktigt. För den skivan var inte min stil. Senaste skivan Hard Candy har jag inte ens brytt mig om att lyssna på.
Men nu, när hon skulle spela i Göteborg, var jag ändå intresserad av att gå. Jag mindes min desperation när jag försökte ringa till Köpenhamn och boka biljetter via internet när hon spelade i Danmark för ett par år sedan. Mina försök var förgäves. Men nu. Nu skulle jag allt gå. Jag, mamma och syster. Madonna är min och mammas gemensamma artist. Den enda, faktiskt. (Hon gillar Orup, jag gillar Belle&Sebastian).
Så där satt vi. Den åttonde augusti, på Ullevi. Solen hade värmt upp Göteborg och kvällen var ljummen. Madonna kom in på scenen. Jag blev starstruck. Jag tyckte att det var fantastiskt. Hon är en häftig kvinna.
En recensent i Expressen, tror jag det var, dissade Madonnas version av La isla bonita, som inspirerades av folkmusik från Balkan, samt Doli doli som de spelade sen. Jag förstår inte varför. Det var ett jättetrevligt inslag. Jag tyckte att La isla bonita blev vacker, och det är kul att se att hon har inspirerats av Gogol Bordello, som hon spelat just La isla bonita med tidigare.
Madonna var alltså bäst. Och jag ska erkänna att jag nästan började gråta när hon spelade Frozen.
En kul grej: jag hade bokat bussbiljetter klockan 23.25 för jag hade inte hört något om ett förband och trodde att Madonna skulle börja sjunga klockan åtta och sluta två timmar tidigare. Jag hade fel. Men biljetterna var ombokningsbara och jag och mamma rusade till Scandic för att boka om biljetterna. Klockan ett åkte vi istället. Klockan ett. Vi skulle vara framme i Jönköping 2.55 istället för ett. Det var inte okej. Men, något som var fruktansvärt okej, och helt fantastiskt, var att min übersöta pojkvän väntade på oss vid busstationen. Han stod där, väntade och hade med sig tre tröjor till tre trötta och frusna flickor. Tre tröjor! Sen vandrade vi hemåt i natten.
På senare tid har jag känt mig relativt likgiltig inför Madonna. Efter Confessions on a dancefloor kände jag att det kanske inte var min grej riktigt. För den skivan var inte min stil. Senaste skivan Hard Candy har jag inte ens brytt mig om att lyssna på.
Men nu, när hon skulle spela i Göteborg, var jag ändå intresserad av att gå. Jag mindes min desperation när jag försökte ringa till Köpenhamn och boka biljetter via internet när hon spelade i Danmark för ett par år sedan. Mina försök var förgäves. Men nu. Nu skulle jag allt gå. Jag, mamma och syster. Madonna är min och mammas gemensamma artist. Den enda, faktiskt. (Hon gillar Orup, jag gillar Belle&Sebastian).
Så där satt vi. Den åttonde augusti, på Ullevi. Solen hade värmt upp Göteborg och kvällen var ljummen. Madonna kom in på scenen. Jag blev starstruck. Jag tyckte att det var fantastiskt. Hon är en häftig kvinna.
En recensent i Expressen, tror jag det var, dissade Madonnas version av La isla bonita, som inspirerades av folkmusik från Balkan, samt Doli doli som de spelade sen. Jag förstår inte varför. Det var ett jättetrevligt inslag. Jag tyckte att La isla bonita blev vacker, och det är kul att se att hon har inspirerats av Gogol Bordello, som hon spelat just La isla bonita med tidigare.
Madonna var alltså bäst. Och jag ska erkänna att jag nästan började gråta när hon spelade Frozen.
En kul grej: jag hade bokat bussbiljetter klockan 23.25 för jag hade inte hört något om ett förband och trodde att Madonna skulle börja sjunga klockan åtta och sluta två timmar tidigare. Jag hade fel. Men biljetterna var ombokningsbara och jag och mamma rusade till Scandic för att boka om biljetterna. Klockan ett åkte vi istället. Klockan ett. Vi skulle vara framme i Jönköping 2.55 istället för ett. Det var inte okej. Men, något som var fruktansvärt okej, och helt fantastiskt, var att min übersöta pojkvän väntade på oss vid busstationen. Han stod där, väntade och hade med sig tre tröjor till tre trötta och frusna flickor. Tre tröjor! Sen vandrade vi hemåt i natten.
[2] - LÄSARE RASAR MOT JP-MALIN
En man skickade in en bild på sin son samma dag som han fyllde år. Egentligen ska vi ha bild en vecka innan. Jag hittade inte mailet och skulle se om sonen var inlagd i systemet, så jag bad att få ringa upp senare. Mailet var inkommet men låg inte inne i systemet, och då är det för sent.
Malin: Dessvärre kan vi inte ta med bilden, eftersom den kom in lite sent.
Man: Det spelar ingen roll när den kommer med, bara den kommer in.
Malin: Fast vi har inte möjlighet att ta in bilden. Den måste skickas in en vecka i förväg, vi brukar inte publicera barn som fyllt år i efterhand.
Man: Jaha. Då ringer jag och säger upp tidningen imorgon.
Mitt jobb är så festligt.
Malin: Dessvärre kan vi inte ta med bilden, eftersom den kom in lite sent.
Man: Det spelar ingen roll när den kommer med, bara den kommer in.
Malin: Fast vi har inte möjlighet att ta in bilden. Den måste skickas in en vecka i förväg, vi brukar inte publicera barn som fyllt år i efterhand.
Man: Jaha. Då ringer jag och säger upp tidningen imorgon.
Mitt jobb är så festligt.
[0] - FORSKARE: KAFFE ÄR KNARK
Kors i taket, kan man säga. Malin tar sig en kopp kaffe så här på fredagslunchen. Jag förväntar mig att bli pigg av denna äckliga sörja. Låt mig bli pigg! Låt!
[0] - SÅ FIXAR DU FESTEN
Ikväll blir det fest. Igår bakade jag tårta till festen, som snarare blev en sockerkaka med glasyr. Så jag ska baka mer saker idag för att väga upp det hela. Jag lider av bakpanik. Jag måste baka. Men inget fruktansvärt komplicerat. Bara en sockerkaka till, eller liknande.
För övrigt blir det över 20 personer i en etta. Detta ska bli mycket intressant. Johan har bytt ut finmattan mot en trasmatta, som skulle passa till fåtöljen jag vill köpa i Härnösand som jag inte kommer köpa, för jag vill hellre köpa farmor och farfars gröna fåtölj de har i sommarstugan.
Vi har papperstallrikar till mina bakverk. Vi har glas, och glas, och glas, och plastmuggar och muggar.
Det finns balkong, i söderläge.
Det är soligt.
Och. som min tradition säger, ska jag beskriva min morgon. Den här morgonen är mer intressanta än andra, faktiskt. Tycker jag i alla fall. För i morse när klockan ringde 06.45 vaknade jag inte ensam. Världens snyggaste man låg jämte. Det tycker jag är trevligt. Sen låg jag i sängen i en halvtimme. Johan sa emellanåt "vi måste gå upp nu". Jag svarade "mmm" och ville sova mer. Klockan 07.18 gick vi upp. Dusch. 07.45 hade jag turban och en blå morgonrock på mig. Konstaterade att jag var tvungen att stryka min uggle-t-shirt efter att ha hällt ut alla mina kläder på Johans säng för att visa "det här kanske jag ska ha på mig, eller det här, eller det här". Jag strök min tröja och åt sen frukost bestående av fil med müsli, valnötter och russin samt världens godaste bröd som Johan bakat med ett glas blodapelsinjuice till. Myms.
För övrigt blir det över 20 personer i en etta. Detta ska bli mycket intressant. Johan har bytt ut finmattan mot en trasmatta, som skulle passa till fåtöljen jag vill köpa i Härnösand som jag inte kommer köpa, för jag vill hellre köpa farmor och farfars gröna fåtölj de har i sommarstugan.
Vi har papperstallrikar till mina bakverk. Vi har glas, och glas, och glas, och plastmuggar och muggar.
Det finns balkong, i söderläge.
Det är soligt.
Och. som min tradition säger, ska jag beskriva min morgon. Den här morgonen är mer intressanta än andra, faktiskt. Tycker jag i alla fall. För i morse när klockan ringde 06.45 vaknade jag inte ensam. Världens snyggaste man låg jämte. Det tycker jag är trevligt. Sen låg jag i sängen i en halvtimme. Johan sa emellanåt "vi måste gå upp nu". Jag svarade "mmm" och ville sova mer. Klockan 07.18 gick vi upp. Dusch. 07.45 hade jag turban och en blå morgonrock på mig. Konstaterade att jag var tvungen att stryka min uggle-t-shirt efter att ha hällt ut alla mina kläder på Johans säng för att visa "det här kanske jag ska ha på mig, eller det här, eller det här". Jag strök min tröja och åt sen frukost bestående av fil med müsli, valnötter och russin samt världens godaste bröd som Johan bakat med ett glas blodapelsinjuice till. Myms.
[2] - TROLL-MALIN OM STILEN
Jaha, idag ser jag ut som ett troll. Anledningen till att jag ser ut som ett troll, är att mitt hår är någorlunda okontrollerat. Jag borstade håret, sen gick jag omkring med det blött i morse, innan jag fönade håret endast en kortare stund eftersom jag försov mig och blev lite försenad i min morgonplanering. Så jag cyklade iväg i fuktigt hår, som jag bara borstat innan jag torkade håret. Därför ser håret lite burrigt ut. Och min lugg har blivit lite längre.
Jag har en förstor cardigan på mig, som råkar vara min pojkväns, och en lila tröja. Jag känner mig lite busig idag. Jag är en svans ifrån att vara ett troll. Helt enkel.
Ja, jag ska beskriva min morgon igen! Det känns korrekt och tråkigt.
Jag vaknade strax efter klockan fem och blev glad. Jag försökte somna om. Det gick sådär. Men till slut lyckades jag. Jag vaknade igen strax efter sju och tänkte "jag måste stängt av alarmet på mobilen", som skulle ringa 06.50. Sömn-Malin tänker då, självklart, "äh, jag kan sova en stund till om jag bara vaknar i rätt tid". Så jag somnar. Och jag vaknar, nästan rätt tid. 07.28. Jag ser mig i spegel som är precis ovanför sänggaveln (mycket skrämmande med en spegel där) och inser att jag är ett troll i bettskena. Jag plockar ut bettskenan och är bara ett troll. Jag vandrar iväg till duschen. Väljer idag det andra balsamet för att få lent hår. Mycket trevligt! Jag går in på rummet igen och letar efter ett par hela strumpbyxor som jag med viss aggression tar på mig. Jag tar på mig en lila tröja och går ut i köket för att göra min frukost. Min avocado är slut, så det blev knäcka med keso och kalkon bara, samt yoghurt. Till mitt stora förtret glömde jag att hälla solroskärnor i müslimixen. Jag tittade tio minuter på Heroes, stannade när det var tio minuter kvar på avsnittet och stängde av datorn. Då var det dags att packa ihop alla torra kläder i en väska och de blöta kläderna i en plastpåse. Jag svor åt nyckeln när jag inte kunde låsa dörren, gnydde lite, lyckades låsa, blev glad, cyklade iväg.
Nu ska jag ta en klunk vatten.
Jag har en förstor cardigan på mig, som råkar vara min pojkväns, och en lila tröja. Jag känner mig lite busig idag. Jag är en svans ifrån att vara ett troll. Helt enkel.
Ja, jag ska beskriva min morgon igen! Det känns korrekt och tråkigt.
Jag vaknade strax efter klockan fem och blev glad. Jag försökte somna om. Det gick sådär. Men till slut lyckades jag. Jag vaknade igen strax efter sju och tänkte "jag måste stängt av alarmet på mobilen", som skulle ringa 06.50. Sömn-Malin tänker då, självklart, "äh, jag kan sova en stund till om jag bara vaknar i rätt tid". Så jag somnar. Och jag vaknar, nästan rätt tid. 07.28. Jag ser mig i spegel som är precis ovanför sänggaveln (mycket skrämmande med en spegel där) och inser att jag är ett troll i bettskena. Jag plockar ut bettskenan och är bara ett troll. Jag vandrar iväg till duschen. Väljer idag det andra balsamet för att få lent hår. Mycket trevligt! Jag går in på rummet igen och letar efter ett par hela strumpbyxor som jag med viss aggression tar på mig. Jag tar på mig en lila tröja och går ut i köket för att göra min frukost. Min avocado är slut, så det blev knäcka med keso och kalkon bara, samt yoghurt. Till mitt stora förtret glömde jag att hälla solroskärnor i müslimixen. Jag tittade tio minuter på Heroes, stannade när det var tio minuter kvar på avsnittet och stängde av datorn. Då var det dags att packa ihop alla torra kläder i en väska och de blöta kläderna i en plastpåse. Jag svor åt nyckeln när jag inte kunde låsa dörren, gnydde lite, lyckades låsa, blev glad, cyklade iväg.
Nu ska jag ta en klunk vatten.
[0] - MALINS BYXCHOCK
Idag har jag på mig byxor på jobbet. Mina gråa byxor jag införskaffade 2006, tror jag att det var. Det känns lite knepigt med byxor. Men det fungerar! Idag måste jag dock tvätta, jag har inga trosor kvar och mina favoritkläder luktar festival. Inte okej.
För övrigt så tänker jag forstätta min blogg i tråkighetens tecken. Min vardag. Jag tänker detaljerat beskriva min morgon.
Jag vaknar. Klockan är 05.58. Jag blir glad. Jag somnar om. Jag vaknar. Klockan ringer. Den är 06.45. Jag snoozar till 07.23. Då går jag och duschar. Jag hatar duschen. Munstucken är fullt av kalk och vattenstrålarna är överallt i duschen förutom på mitt hår, där vatten lämpligtvis bör vara när man duschar. Jag använder en orange shampoflaska och en grön. Hoppas på glansigt hår.
Jag tar på mig min röda morgonrock och känner mig lite busig. Plockar fram min prickiga kjol men tänker sedan "he he, idag får det bli brallorna!". Jag tar på mig de grå brallorna och borstar håret, med framgång.
Jag går ut i köket införd mina grå byxor och två vita linnen. I köket plockar jag fram yoghurt, keso, avocado och kalkon ur kylen. Jag brer mig en knäcka och häller upp yoghurt i en ful grön tallrik som kommer från den dåliga delen av 70-talet. Jag fyller upp tallriken med müsli, solroskärnor, russin, valnötter och hasselnötter. Medan jag äter min frukost tittar jag på 10 minuter av Heroes.
Jag fönar håret, lite snabbt, letar efter ett par strumpor och hittar till min stora glädje ett par. Jag brukar aldrig ha strumpor. Bara trasiga strumpbyxor. Jag plockar i ordning min väska, letar upp ett par solglasögon och cyklar iväg.
Nu ska jag ta en klunk vatten.
[1] - HÄR KOMMER PAKETET
[2] - HÄR STARTAR HON BLOGGEN
Jag vet inte hur många gånger jag har tackat Soph i min blogg. Lite för många gånger. Så många gånger, att jag bör överväga en ersättning. Men okej, Soph, jag bjuder på en trendig dryck imorgon på Waynes. Bra, inte sant?
Jag heter Mula och jag har två bloggar. En med min syster, Dagens Petimäter, och den här. Den här bloggen ska vara lite tråkigare och mer vardaglig än Dagens Petimäter. En slags dagbok. Det tycker jag känns bra.
Och jag är inte ute efter att fiska läsare till denna blogg. Jag vet mycket väl att personliga bloggar som beskriver en persons vardag är världens tråkigaste blogg om man inte känner personen. Men det känns bra att jag sätter min personliga nivå vid "världens tråkigaste blogg". Då slipper jag behöva skriva om mode eller smink eller musik eller om tokroliga saker som hänt.
Exempelvis kan jag i dagens blogginlägg nämna att jag hittade ett par hela strumpbyxor under bordet i rummet idag. Jag blev glad och tog på mig dem. Det var väl inte så kul, eller hur?
Men tack, Soph! Vi ses imorgon vid 17.40 på Waynes.
Jag heter Mula och jag har två bloggar. En med min syster, Dagens Petimäter, och den här. Den här bloggen ska vara lite tråkigare och mer vardaglig än Dagens Petimäter. En slags dagbok. Det tycker jag känns bra.
Och jag är inte ute efter att fiska läsare till denna blogg. Jag vet mycket väl att personliga bloggar som beskriver en persons vardag är världens tråkigaste blogg om man inte känner personen. Men det känns bra att jag sätter min personliga nivå vid "världens tråkigaste blogg". Då slipper jag behöva skriva om mode eller smink eller musik eller om tokroliga saker som hänt.
Exempelvis kan jag i dagens blogginlägg nämna att jag hittade ett par hela strumpbyxor under bordet i rummet idag. Jag blev glad och tog på mig dem. Det var väl inte så kul, eller hur?
Men tack, Soph! Vi ses imorgon vid 17.40 på Waynes.